"Okej Cristina, du skulle inte våga. Nej du skulle bara inte våga köpa en till häst. Du har redan fler än du klarar av att ta hand om. Dessutom, kom ihåg att det kommer fler raser? Vill du inte spara dig till då? Tycker du verkligen att det är värt det, att bränna alla dina ihopsparade pengar, på en häst som du säkert tröttnar på.."

Under det senaste dygnet har dessa tankar & hundra till, i samma stil, bubblat runt i mitt huvud. Wow, jag menar andalusierna är ju verkligen maffiga. Och får en sådan som jag, med andra ord en person som gått omkring och drömt om en frieser ända sedan dem dök upp i spelet, är ju detta helt perfekt! Något nytt & unikt. Men med varje stundande hästköp kommer också ångesten..

När jag för precis 1h sedan med darrande hand valde hästnamn & sedan lät muspekaren försiktigt glida mot köp knappen, så hade jag så mycket ångest. Jag vet att detta är ett spel, men shit vad seriöst man tar det ibland!! Och ångesten bara ökade när jag red till mitt hemstall. Vilket misstag tänkte jag, borde valt en annan häst. Varför den just denna krake, dessutom har ju varenda kotte på Starstable denna. Misstag, misstag, misstag.'

 

Men det var när jag för första gången satt upp på min nya springare som allt förändrades. Känslan slog emot mig som en våg & mina ögon blev lika stora som tefat! Jag var kär. Då i den stunden insåg jag att detta var det bästa köp jag någonsin gjort ända sedan jag blev SR för första gången. Från ryggen på min nyupptäckta drömhäst, var världen vackrare än någonsin. När vi sedan tog några trevande första steg så släppte spärren helt! 

Jag, Cristina Silverbell, står nu som en stolt ägare till en andalusier. Autumnrain, heter hon. Hon är ett kraftfullt sto på 7 år och köptes från hästhandlaren som just nu slagit upp lägret vid vingården. Hon är det mest unika häst jag någonsin sett & kan inte jämföras med någon annan jag sett. Trots att hon just anlänt till stallet, har hon redan tagit på sig rollen som ledarhäst. Graciöst så visar hon mina andra pållar vägen, självsäkert och med massiva steg. 

Jösses hörni..

Som ni säkert minns har jag på senare tiden grubblat mycket är hurvida jag borde sälja Coolboy eller inte. Igår kväll fattade jag beslutet, efter att ha spenderat hela eftermiddagen i stallet - bara pysslat med honom och gett honom en massa godsaker. Jag har insett att vi är inte helt rätt för varandra, Coolboy är en sann gentleman som förtjänar en ryttare som är redo att satsa hundra procent på honom och det kan jag för tillfället inte erbjuda. Så därför rullade hästtransporten ut från stallplanen igår med min fina Conny. Jag kan erkänna att det högg till i hjärtat när jag hörde hans gnäggning för sista gången, då bilen brummade iväg.. 

Men jag ångrar inte att jag sålde honom, nej inte för fem öre! Han kommer få det så bra nu och med lite tur kommer jag inom en snar framtid dessutom kunna slå på TVn och se honom plocka priser i Grand Prix!

Igår så var det First Ridden-event med Ice Mustangs & dagen till ära så knoppade jag Skydancers man! Det kändes som om det verkligen hörde till, dessutom så hade jag faktiskt aldrig sett henne i knoppat så det var ju även lite spännande att se resultatet. Tyvärr blev det en besvikelse, hon ser inte alls lika fin ut i knoppad man! Nu sitter jag även i den jobbiga sitsen att jag har extremt lite SC så jag behöver verkligen tänka efter både en, två, & tre gånger innan jag köper något. Alltså kan jag helt enkelt inte prioritera omfrisering för henne just nu.. Så hon kommer väl få se ut såhär en tid framöver och kommer jag troligen fixa den längsta manen när jag har mer pengar! Usch, hatar när sånt här händer..

 

På tapeten för ikväll så var det inget mindre än hoppträning med Ice Mustangs. Första lektionen med klubben jag varit med på faktiskt! Steff hade lagt upp passet riktigt bra, hästarna hann bli varma och mjuka i kropparna innan vi började hoppa - vilket är super viktigt för att de inte ska skada sig! Dem är ju precis som vi, utför vi en större kraftansträngning medan våra muskler är kalla, så kan vi göra illa oss..

Nightmaster, som fick hänga med på träningen idag - skötte sig galant! Det var inget krångel då vi båda är väldigt inkörda med varandra, vi har ju trots allt hängt ihop ett bra tag nu. Missförstånd och sånt krångel existerar liksom inte, vi kan läsa av varandra och vet vad det är som gäller. Detta gäller både han och Skydancer, som är de två fyrbeningar som jag känner som bäst! Med dem känner jag mig helt trygg, mina andra två hästar är ju fortfarande under inlärning, varav en av dem nu är till salu (dock är inget helt hundra än om han stannar eller ej..)

Vi red fram på volterna i ridhuset, några i taget fick vi rida fram på A resp. C volten vilket var otroligt skönt då det kaosar om alla ska galoppera omkring på en gång hehe.. Jag kan ju börja med att säga att jag redan då jag satt upp kände att Nightmaster var med på noterna och otroligt taggad, detta förgyllde bara passet ännu mer! Efter lite lösgörande övningar & mycket tempoväxlingar så började vi hoppa! Vi började lågt, för att sedan ta oss högre & i slutet av passet blev det en banhoppning! Det finns inte en enda sak som jag skulle vilja ändra på när jag tittar tillbaka på min ridning idag. Jag är verkligen stolt över vår prestation och det är väl tur det att man ibland verkligen känner att man lyckats!

 

---

Inriktning: Allround  -  Typ: Stora hästar  -  Kön: Valack  -  Födelseår: 1997  
Namn: Coolboy  Pris: 700SC

Tusen tankar fladdrar runt i mitt huvud nu vad gällande min fina Coolboy. Han har varit mig trogen sedan jag köpte honom för ett bra tag sedan. Dock är jag inte helt hundra på att vi är rätt för varandra.. Lägger ut annons på honom imorgon, så får vi se om jag vill sälja honom eller inte!

Idag bestämde jag mig för att sadla upp Pricken med min finaste hoppsadel & sedan ta hästtransporten bort till Gyllenåsarna där ett milt hoppass väntade..

Efter den tidigare hoppträningen (som du kan läsa om HÄR) då jag mest prövade honom och presenterade honom för denna gren, så fick jag mig en väldigt klar & säker uppfattning om vart han ligger i utvecklingen & vilken väg det är jag ska välja för att få honom att fortsätta utvecklas i rätt riktning. Så vad passar väl bättre än ett pass baserat på dem små hindrena som finns i paddocken utanför stallet Gyllenbladet? Vi både kände oss väldigt säkra, då det senaste hoppasset varit så pass framgångsrikt. Dock förändrades han rätt kraftigt när vi väl kom in & jag började rida fram honom.

Han var till att börja med otroligt nipprig, på tårna hela tiden & drog nytta av varje svaghet i min ridning som han kunde hitta. Men som tur var hade jag ett ess i rockärmen, eftersom att jag är rätt erfaren av att introducera unghästar inför olika nya moment, så visste jag exakt hur detta skulle gå till. Om jag började streta emot honom, så skulle vi inte ta oss någonstans. För det sämsta man kan göra är att starta 'dragkamp' mellan dig och din häst, för oavsett vad är det i slutändan hästen som vinner! Jag fortsätte rida honom som vanligt, lade in lite nyttiga övningar som tillslut gjorde honom lyhörd och sammarbetsvillig. Det var först när grundträningen var avklarad som jag vågade börja hoppa med honom. Jag började med några små travhopp, vilket han inte alls uppskattade - så vi gick snabbt vidare till hoppning i samlad galopp. Det är otroligt viktigt att hästen inte blir uttråkad, för då lär den sig att koppla övningarna till just tråkigt.. 

Det är lite roligt, för jag känner redan en förbättrning från förra passet till idag! Han kändes mer självsäker, inte lika tittig & om man skulle ta bort småtjafset ibörjan skulle jag vilja påstå att passet var så närapå perfekt! Självklart har han en lång väg kvar, men jag hade inte räknat med att han skulle lära sig i sådan rasande fart. Vi har snart passerat första riktmärket & efter det är det bara några kvar innan han står på toppen av sin utbildning!

Den häst som jag nu jobbar på att levla upp, och som jag faktiskt har arbetat med länge är ju Masten! Men grejen är att jag tror att vi måste pausa hans levling nu, och det ger mig lite dåligt samvete.. Anledningen är att jag måste fullborda Prickens utbildning, för att rida in en häst gör man bara en gång & eftersom att Marley som hade honom tidigare inte gjorde mer än var det behövdes - så är min käre hest bara halvt inriden. Halva arbetet står fortfarande kvar och nu måste jag vara snabb framme. Även om jag älskar min Nightmaster så måste jag prioritera min unghäst framför - för det är verkligen viktigt att han blir färdigutbildad så tidigt som möjligt. Det positiva med att köpa hästen i detta läge och unga ålder är ju att man själv får forma hästen & dess 'typ' lite granna, detta kommer göra att vi kommer fungera mycket bättre än om jag köpt honom om, vi säger 10 år framåt!
Så där är anledningen till att ni troligen kommer få höra mest om Pricken, då det är honom jag just nu måste fixa klart med först! Men så fort jag är färdig med honom så kommer jag slutföra Mastens levling osv..!

Efftersom att min Prick är väldigt ung & därmed väldigt oerfaren så har jag inte börjat hopprtränat honom än då han inte känts redo tidigare. Vad gällande hans tidigare erfarenheter så har han väl tagit någa enstaka skutt i naturen med tidigare ägaren. Annars är han helt grön & har mycket att lära! Så den fina dagen till ära så tänkte jag presentera min Rusk-Prick (Nej förlåt jag skämtar bara, han är den snällaste hästen som finns!) för denna gren inom ridsporten! 

Jag värmde upp honom noga för att inte skapa trubbel eller riskera skador. Till att börja med fick han titta & nosa lite på hindren för att introduceras för vad som ska komma! Så tog vi några skutt, lite enkla men gymnastiserande hoppövningar. Han var förvånansvärt cool genom det hela. Vilket var något nytt då de tidigare unghästarna som jag ridit in varit väldigt kinkiga och lite skygga då dem för första gången förväntades hoppa över färgglada träplankor!? 

Slutsatserna jag kan dra nu i efterhand är att han har bra kapacitet och bra inställning. Fast tekniken kanske vi inte ska prata så mycket om.. Helt ärligt var den inte så farlig, han har lite svårt att bedömma avstånden innan hoppet - men det är bara förståerligt med tanke på att detta är något helt nytt för honom! Detta med avstånden innan det är dags att hoppa är ju något som proffesionella ryttare & hästar har problem med ibland också, så vad gör man? Även så överhoppar han som attans vilket måste tränas bort då det inte alls är bra för honom.. När han överhoppar så tar han ju ut sig onödigt mycket och slösar energi som kan komma att behövas sedan! Landningen komme jag också traggla lite med honom då han sprätter med bakbenen efteråt.. Detta är dock ren och skär olydnad, så det ska bort med densamma! Annars är jag helt hundra på att han inom några år kommer vara en fullfjädrad hopphäst! ;)

Eftersom att det står helt stilla i mitt huvud just nu vad gällande idéer till inlägg så tar jag och följer med strömmen vad gällande..

SPILTA/BOX NR. 1
I den första & enligt mig finaste av boxarna så står min favorit tjej (..och faktiskt det enda stoet i stallet!) Skydancer! Hon är min soulmate som jag har haft ändå sedan dag 1. Yes, hon är alltså min starthäst! Som ni kanske ser på bilden så har hon utrustningen på sig, detta för att jag snabbt ska kunna sitta upp & dra iväg när jag känner för att tävla championat!

 

SPILTA/BOX NR.2
Här står grabbarna grus, min fina killar Nightmaster & Coolboy! Varför just dem hamnat Här vet jag faktiskt inte, det har alltid stått så & eftersom att dem ser ut att trivas tillsammans så låter jag de stå kvar så. Men det var ganska otippat att just dessa skulle bli så bra vänner, då dem i början höll på att tjafsa med varandra hela tiden! Ingen av dem har utrustningen på sig, då jag tycker det känns rätt onödigt: När jag ska rida, så väljer jag en outfit som jag känner för just då!

SPILTA/BOX NR.3

Sist men inte minst, Ashcloud! Stallet nykomling & den nyaste medlemmen i Silverbell familjen! Det var rätt självklart att han skulle stå där. Utrustningen han har på sig är dagens outfit, som han fick stå för - med tanke på att det är honom som jag håller på att levla just nu!

Som ni säkert lagt märke till så har jag inte med den mörka boxen i hörnet. Detta är ju för att jag endast har fyra hästar & jag låter hellre två av dem stå tillsammans än att ställa en av dem i skuggan. Nej det känns bara hemskt att en av dem ska stå i kanten av stallet, i skuggan av alla andra ;_;

Dag tre på lära känna veckan har nu börjat gå mot sitt slut & jag börjar lära känna min nya häst mer och mer. Den blyghet han visade först är som bortblåst & vi har börjat knyta band redan. Jag föredrar egentligen att köpa hästarna som unga, för att sedan utveckla dem och forma dem efter mig själv! På detta vis så lär hästen sig i tidigt stadie hur alla hjälper funkar & vi slipper krångla med det sedan. Eftersom att varje ryttare ger olika signaler tycker jag att det är viktigt att så tidigt som möjligt lära den nya hästen just dina signaler för att slippa missförstånd i framtiden!

Men det räcker inte med att arbeta hästen från hästryggen utan det är minst lika viktigt att jobba den från marken, för att förbättra relationen! Så idag så fick drog jag med Ashcloud (haha oj vad konstigt det känns att använda hans riktiga namn, kallar ju honom bara för Pricken annars..) ut för att träna lite frihetsdressyr som det så fint heter!

Visst gick det bra, han är en positiv kille, men som har uruselt tålamod vilket kan krångla till allt ytterligare vid tillfällen som dessa. Under den halvtimme som vi ägnade till detta, så hann vi med både att få honom att lyssna på min röst & kroppsspråk. Men också hann Pricken med en riktig Alcatraz rymning! Jag hade nämligen glömt longerspöt som man inom frihetsdressyren kan använda som en förlängning av armen, så när jag släppte ut honom snabbt i hagen för att springa och hämta det. Men när jag kommer tillbaka så möts jag av en lustig syn. Min galna häst har medan jag varit borta, SPARKAT sönder det nymålade staketet, för att sedan smita iväg in till stallet & börja vräka i sig av höbalen som finns där.. Det var ju inte speciellt svårt att hitta honom - då han lämnade vita hovavtryck efter sig pga. målarfärg han fått under hovarna! Jösses, kan säga att det var mindre kul att be stackars Godfrey om lov för det trasiga staketet.
Dock avslutade vi tillslut träningen med att han på min signal gick upp i en ståtlig stegring :'3 Min prins ♥

Ni får ursäkta bilden, jag är inte sådär överdrivet bra på att redigera.. 

Nu har jag haft Pricken i lite över ett dygn & sakta men säkert håller vi på att bekanta oss med varandra. Som det sanna snille jag egentligen är så fick jag den fantastiska idén att köra lite tillitsövningar med mitt nya stjärnskott! Eller jaa, helt enkelt barbacka & utan träns. På så sätt fick vi lära oss att lyssna på varandra & vara extra lyhörda - annars funkar det inte! Så först red vi till ridhuset, men eftersom att jag avskyr ljuset där & ville ta lite bilder under passet, så ändrade vi snabbt vår destination till 'Valedale! Bland blommor & blad så hade vi sedan en alldeles förträfflig stund tillsammans! Lägg märke till att vi svävar strax ovanför marken på första bilden, haha supermanhäst! 8D

 

 

Ashcloud AKA Lilla Gubben är en 5 årig Appaloosa valack med mycket iver i kroppen! Jag köpte honom den 24 juli 2013 - det krävdes en provridning innan jag visste att detta var en kille jag ville spendera mycket tid tillsammans med, oavsett om det är på äventyr, bad vid Törneklipporna eller busridning på Westernbanorna! Han är relativt lätt hanterlig, om man bortser från det faktum att han är otroligt bakskygg. Alltså får man vara extra försiktig när man rör sig bakom om honom. Annars är han otroligt nyfiken & vill vara med på allt!

Nu är det (bara?) 4 levlar kvar innan Masten är färdiglevlad! Ser fram emot att köra igång träningen med Conny också, men först måste jag prioritera att träna klart black beauty ;)

 

Jag höll på med att fota lite outfits idag till bloggen med Coolboy (=Conny) då tanken plötsligt slog mig: Jag vet i princip ingenting om min lille hästs ursprung & vad han höll på med innan jag började rida honom? Det enda jag visste när jag köpte honom av en hästhandlare som var på genomresa uppe i Firgrove var att han var en valack på 16 vårar av rasen Morganhäst, även att han hade släkt i USA. Han var otroligt snäll redan från början, så han var verkligen inte ett av dem fallen då ryttaren köpt en tvärilsken & elak häst som sedan blivit snäll. Nej min Conny var snäll som ett lamm redan från början och skulle inte göra en fluga förnär.

Eftersom att mina kära hästar fått gå på bete under tiden jag varit bortrest så har det börjat kännas dags att sätta igång de lite smått igen. Alla tre har blivit härligt fluffiga och fått riktiga sommarmagar! Men eftersom att jag tänkt börja tävla lite smått nu så är det bäst att låta de värmas upp och komma igång igen innan allt kör igång. Men idag så tog jag och tränade lite med Masten, så tar jag de andra imorgon!

---

Jag började jobba igång med Masten som var grymt trippig och okoncentrerad: alltså fick det bli ett chillpass. Barbacka och för att låta honom slappna av och ta allt i sitt tempo så körde jag lite lösgörande och blandade övningar som jag trodde skulle passa.

Jag arbetade honom på en liten volt, med en tydlig ställning i nacken. Passade även på att flytta ut bakdelen och pilla lite på detaljer. Denna övningar varierade jag mycket: på ökad/minskad volt, utåt- eller inåtställd, i galopp/trav.

Det var ju ett tag sedan som jag knoppade manen på Coolboy & det kändes nu som om det var dags för att låta honom släppa ut sitt vackra hårsvall igen så vi passade på att stanna till och fixa det idag! Medan jag ändå höll på så klippte + ryckte jag den också. Om jag ska vara helt ärlig har jag aldrig varit speciellt förtjust i den långa manen som finns - tycker den ser lite för mycket ut och sådär.. Men istället är jag mer för den kortare manen! Tycker att den är helfräsh och dessutom ser den lite småbusig ut vilket är hur charmigt som helst!