Efftersom att min Prick är väldigt ung & därmed väldigt oerfaren så har jag inte börjat hopprtränat honom än då han inte känts redo tidigare. Vad gällande hans tidigare erfarenheter så har han väl tagit någa enstaka skutt i naturen med tidigare ägaren. Annars är han helt grön & har mycket att lära! Så den fina dagen till ära så tänkte jag presentera min Rusk-Prick (Nej förlåt jag skämtar bara, han är den snällaste hästen som finns!) för denna gren inom ridsporten! 

Jag värmde upp honom noga för att inte skapa trubbel eller riskera skador. Till att börja med fick han titta & nosa lite på hindren för att introduceras för vad som ska komma! Så tog vi några skutt, lite enkla men gymnastiserande hoppövningar. Han var förvånansvärt cool genom det hela. Vilket var något nytt då de tidigare unghästarna som jag ridit in varit väldigt kinkiga och lite skygga då dem för första gången förväntades hoppa över färgglada träplankor!? 

Slutsatserna jag kan dra nu i efterhand är att han har bra kapacitet och bra inställning. Fast tekniken kanske vi inte ska prata så mycket om.. Helt ärligt var den inte så farlig, han har lite svårt att bedömma avstånden innan hoppet - men det är bara förståerligt med tanke på att detta är något helt nytt för honom! Detta med avstånden innan det är dags att hoppa är ju något som proffesionella ryttare & hästar har problem med ibland också, så vad gör man? Även så överhoppar han som attans vilket måste tränas bort då det inte alls är bra för honom.. När han överhoppar så tar han ju ut sig onödigt mycket och slösar energi som kan komma att behövas sedan! Landningen komme jag också traggla lite med honom då han sprätter med bakbenen efteråt.. Detta är dock ren och skär olydnad, så det ska bort med densamma! Annars är jag helt hundra på att han inom några år kommer vara en fullfjädrad hopphäst! ;)

Jag minns fortfarande den längtan jag fick när jag för första gången trädde in i området utanför Moorland & Fort Pinta, till att en dag få ta mig upp i det mystiska tornrummet längst upp i slottet vid Silverglade! Ni vet det som stackars Linda var instängd i? Ja, i alla fall så slog tanken mig för några dagar sedan att det har fortfarande inte öppnats upp? Jag har lekt lite med tanken att man kanske skulle kunna hitta en hemlig dörr eller något som leder upp till det - för det hade ju varit helt underbart! Ju mer mystiskt & klurigt det blir desto med fascinerande & förbluffande! Eller åtminsonde en väg upp till de övre områdena av byggnaden.. Men jag har tyvärr fått lägga ner alla förhoppningar om detta, då jag inte tror att detta är något som prioriteras till dem kommande uppdateringarna och uppdragen. Med lite tur kanske man i fortsättningen av huvudberättelsen någon gång kommer få bestiga trapporna upp till tornet! Visst hade det varit lite småkul om en av delarna av Ljuscermonins bok låg och ruttnade där uppe? Hehe hela det här inlägget är så typiskt mig, medan andra suckar över Jorvik & Dino Dalen, är jag fast och filosoferar fortfarande över när tornrummet kommer öppnas..? Är jag helt själv om dessa tankar?

I princip all uppdatering bara försvann igår & idag. Idag har uppdateringen blivit galet seg, då båda velat vara ute och njuta av det underbara sommarvädret som kommit - istället för att sitta inne framför datorn! Så det är ju kort & gott varför det blivit så glest med inlägg, detta gäller även igår. Som man så fint säger - livet kommer före & nu är det sommar o visst ska man då passa på att ta vara på livet till fullo! :D Men nu hade jag tänkt sätta mig ner och fixa ett par inlägg till er & hade även tänkt motionera Masten & Pricken!

 

Påväg hem från uppdraget i Valedale igår så träffade jag på en väldigt trevlig keps, som för den ynka summan på 13 SC blev min! När jag på min vackra springare sedan tagit oss så långt som till Silvergladebyn fann jag en mycket unik & framförallt mycket välkomponerad sadel. Jag försökte dock hålla kvar vid mina 21 SC fram till slutet men jag kunde inte stå emot.. Så nu är jag några SC fattigare men mycket gladare! Hihi hem och packa upp köpen, även dags att göra en ny outfit till mig och Masten c:

När man inte har så överdrivet mycket för sig är det så lätt hänt att man slutar upp på youtube, meningslöst klickande på video efter video för att se om man hittar något nytt kul. Visst man blir väl ändå väldigt glad, när man faktiskt hittar något! I detta fall en video gjord av Grace Riverson. Detta är då legenden om Jorvik som hon har gjort en video till, riiktigt häftigt tyckte jag att det blev och framför allt vilken känsla man får när man ser den istället för att läsa den!

Det hela började ju med att man kom till Elisabeth & pratade med henne, därefter har jag tillsammans med Nightmaster ridit runt över hela området från Jarls Gravvalv ändå bort till Valedale & Gyllandalsskogen! Vi har fört samman Linda & Meteor, hittat dem två första delarna av Ljuscermoninsbok & skickat ut meddelanden med hjälp av Steve's små jordekorrar. Även har vi fått lära känna ett fåtal nya personer bl.a. Spejarmäster! 

Det var ett bra tag sedan jag faktiskt orkade ta mig tid att göra de dagliga uppdragen hos Mario uppe vid Observatoriet. Om jag ska vara ärlig så har jag tröttnat ordentligt på det.. Det har blivit lite som Björn & Agnetha uppdragen, kul ibörjan men sedan blir det för mycket. Det blir väldigt segt när man inte känner att man kommer någonstans utan bara står och stampar på samma plats! I nuläget så är jag populär med A.A.E & har nu den längsta resan upp till beundrad framför mig..
Men jag ska nu ta tag i detta & börja göra alla uppdragen som finns där uppe dagligen. Satsigt ;)

Eftersom att det står helt stilla i mitt huvud just nu vad gällande idéer till inlägg så tar jag och följer med strömmen vad gällande..

SPILTA/BOX NR. 1
I den första & enligt mig finaste av boxarna så står min favorit tjej (..och faktiskt det enda stoet i stallet!) Skydancer! Hon är min soulmate som jag har haft ändå sedan dag 1. Yes, hon är alltså min starthäst! Som ni kanske ser på bilden så har hon utrustningen på sig, detta för att jag snabbt ska kunna sitta upp & dra iväg när jag känner för att tävla championat!

 

SPILTA/BOX NR.2
Här står grabbarna grus, min fina killar Nightmaster & Coolboy! Varför just dem hamnat Här vet jag faktiskt inte, det har alltid stått så & eftersom att dem ser ut att trivas tillsammans så låter jag de stå kvar så. Men det var ganska otippat att just dessa skulle bli så bra vänner, då dem i början höll på att tjafsa med varandra hela tiden! Ingen av dem har utrustningen på sig, då jag tycker det känns rätt onödigt: När jag ska rida, så väljer jag en outfit som jag känner för just då!

SPILTA/BOX NR.3

Sist men inte minst, Ashcloud! Stallet nykomling & den nyaste medlemmen i Silverbell familjen! Det var rätt självklart att han skulle stå där. Utrustningen han har på sig är dagens outfit, som han fick stå för - med tanke på att det är honom som jag håller på att levla just nu!

Som ni säkert lagt märke till så har jag inte med den mörka boxen i hörnet. Detta är ju för att jag endast har fyra hästar & jag låter hellre två av dem stå tillsammans än att ställa en av dem i skuggan. Nej det känns bara hemskt att en av dem ska stå i kanten av stallet, i skuggan av alla andra ;_;

För ett tag sedan så insåg jag att det är ödesryttaren Annes hatt & ridkavaj som ridklubbsförmedlarna runt om i SSO bär! Visst kan man ju även likna vid byxorna lite smått, likaså detaljer som frisyren (observer att både förmedlaren & Anne har tofsar att döma av bilderna under - om jag ser rätt!) Något annat som gick upp för mig var att om Anne tävlar dressyr - varför har hon då inte vita ridbyxor istället fär de gul/beiga? Just vita ridbyxor är ju en självklarhet inom dressyren, så varför följer inte även hon det? Knepigt..

 

Dag tre på lära känna veckan har nu börjat gå mot sitt slut & jag börjar lära känna min nya häst mer och mer. Den blyghet han visade först är som bortblåst & vi har börjat knyta band redan. Jag föredrar egentligen att köpa hästarna som unga, för att sedan utveckla dem och forma dem efter mig själv! På detta vis så lär hästen sig i tidigt stadie hur alla hjälper funkar & vi slipper krångla med det sedan. Eftersom att varje ryttare ger olika signaler tycker jag att det är viktigt att så tidigt som möjligt lära den nya hästen just dina signaler för att slippa missförstånd i framtiden!

Men det räcker inte med att arbeta hästen från hästryggen utan det är minst lika viktigt att jobba den från marken, för att förbättra relationen! Så idag så fick drog jag med Ashcloud (haha oj vad konstigt det känns att använda hans riktiga namn, kallar ju honom bara för Pricken annars..) ut för att träna lite frihetsdressyr som det så fint heter!

Visst gick det bra, han är en positiv kille, men som har uruselt tålamod vilket kan krångla till allt ytterligare vid tillfällen som dessa. Under den halvtimme som vi ägnade till detta, så hann vi med både att få honom att lyssna på min röst & kroppsspråk. Men också hann Pricken med en riktig Alcatraz rymning! Jag hade nämligen glömt longerspöt som man inom frihetsdressyren kan använda som en förlängning av armen, så när jag släppte ut honom snabbt i hagen för att springa och hämta det. Men när jag kommer tillbaka så möts jag av en lustig syn. Min galna häst har medan jag varit borta, SPARKAT sönder det nymålade staketet, för att sedan smita iväg in till stallet & börja vräka i sig av höbalen som finns där.. Det var ju inte speciellt svårt att hitta honom - då han lämnade vita hovavtryck efter sig pga. målarfärg han fått under hovarna! Jösses, kan säga att det var mindre kul att be stackars Godfrey om lov för det trasiga staketet.
Dock avslutade vi tillslut träningen med att han på min signal gick upp i en ståtlig stegring :'3 Min prins ♥

Ni får ursäkta bilden, jag är inte sådär överdrivet bra på att redigera.. 

Eftersom att jag håller på att få Pricken lite mer rutinerad & inkörd på de dagliga sysslorna, så tänkte jag att han skulle få vara modell för dagens outfit!

 

HJÄLM: Västkobbens fiskeby  //  JACKA: Västkobbens fiskeby
BYXOR: Silvergladebyn  // STÖVLAR: Västkobbens fiskeby
HANDSKAR: Silvergladebyn

SADEL: Firgrove // TRÄNS: Fort Pinta

FILT: Långbryggan i GÅD  //  DEKORATION: Uppdrag

 

Handen på hjärtat: Jag minns inte när jag senast jag bytte smink! Det var hur länge sedan som helst verkligen. Antar att jag är mer typen som byter hår än smink - segt med tanke på att håret kostar typ tio gånger mer..! Men jag är nöjd, kanske inte det bästa sminket jag haft, men jag gillar det! Det är annorlunda om man ser tillbaka på det smink jag tidigare haft. Dessutom så ska man ju pröva lite olika!

Nu har jag haft Pricken i lite över ett dygn & sakta men säkert håller vi på att bekanta oss med varandra. Som det sanna snille jag egentligen är så fick jag den fantastiska idén att köra lite tillitsövningar med mitt nya stjärnskott! Eller jaa, helt enkelt barbacka & utan träns. På så sätt fick vi lära oss att lyssna på varandra & vara extra lyhörda - annars funkar det inte! Så först red vi till ridhuset, men eftersom att jag avskyr ljuset där & ville ta lite bilder under passet, så ändrade vi snabbt vår destination till 'Valedale! Bland blommor & blad så hade vi sedan en alldeles förträfflig stund tillsammans! Lägg märke till att vi svävar strax ovanför marken på första bilden, haha supermanhäst! 8D

 

 

Jag brukar kunna vara lite utav en "one man-wolfpack" vad gällandet detta ämne. Med det menas att om jag inte hittat en klubb som jag verkligen känner mig hemma i, så föredrar jag att vara s.k. klubblös. Jag har precis som de flesta varit med i hur många ridklubbar som helst sedan jag för första gången satte min fot i SSO & man ser verkligen skillnad mellan vissa klubbar. Men det som jag faktiskt hakar upp mig som mest på är allt tjat om hur populär varje ridklubb är?! Herregud människa, de flesta vill ju gå med i en ridklubb för att ha roligt & knyta kontakter, inte för att sola sig i glansen av klubbens popularitet?! Så resonerar jag i alla fall! 

Men då kommer vi till en eviga frågan vad är en bra ridklubb? Är det en ridklubb med 50 medlemmar plus 300 som står i kö, eller är det en mindre ridklubb som kanske inte så många känner till? Det är svårt, för vissa (Observera: Jag tänker inte på någon speciell) dissar de största klubbarna rätt grovt & tycker endast att man inte syns eller får någon uppmärksamhet, som man istället får i de mindre klubbarna. Men det kan jag tycka inte känns helt rätt, jag har varit med i en av Star Stables idag största klubbar & det var riktigt kul! Folk hälsade alltid när man loggade in & man kände sig verkligen som en i gänget, en riktig familj! Men så ser det säkert inte ut i alla, att döma av hur stort detta ämne faktiskt blivit.. Sedan kan det vara hur mysigt som helst med en liten ridklubb - det kan jag hålla med om, där man känner & umgås med alla som man kanske inte kan göra i en stor! Men det jag vill komma till är jag inte tycker att det är storleken eller hur populär klubben är som räknas, det spelar ingen roll om den är stor eller liten! Det jag tycker påverkar en klubb, är vad medlemmarna själva gör den till. Är det en klubb med schysst folk, så blir det bra - men är det istället en då folk knappt pratar med varandra så blir det inte samma gemenskap!

Ridklubbar är något som kom till SSO för att folk ska ha roligt tillsammans. Men på senare tid har dessa klubb-fighter kommit upp & allt har blivit så mycket svårare än vad det faktiskt behöver vara! Slappna av & ha roligt, det är vad det handlar om - sedan får man avgöra själv om man är den typen av person som trivs i ridklubb, eller om man inte alls är ridklubbs-människan!